Thulogg

Thulogg

Stockholm Open

KuriosaPosted by Nils Thulin 2009-10-25 14:08:49

När min far var ung så var han med i Kungliga Tennisklubben på Gärdet, så efter att ha fått en inbjudan till årets Stockholm Open så var det med förväntan jag för första gången skulle se centercourten.

Jag var där på Lördagen under semifinalerna, i god tid innan första matchstart klev jag för första gången in detta, som jag betraktat som tennisens mecka, för att avnjuta en Lördageftermiddag.

Handel och reklam, är det absolut första som möter mig, i enrén står en super duper, värsta vrålåket, snyggt vaxad och otrologt exlusiv BMW, som har så många extrabokstäver och beteckningar så det är som att läsa en roman. även om jag har en hygglig lön så kostar förmodligen bilen lika mycket som en exlusiv lägenhet i birkastan. Jag kommer på mig själv att jag har glömt varför jag kom hit, just det Tennis.

Väl förbi alla upptänkliga handelsstånd, mat och fika platser så tar jag plats på Centercourten, det här är stort, tänker jag. Men lite av charmen försvinner lika fort som jag låter mina ögon spana över banan. Det finns inte så mycket som en kvadratcentimeter runt banan som inte är täkt med reklam, låt vara för att reklamen är gjord i samma gröna färg som sidorna runt centercourten men det känns ändå väldigt konstgjort och väldigt långt bort ifrån sporten.

Jag kommer på mig med att fundera kring att det här som all annan idrott är en väloljad industri även om man gör allt för att få fokus på sporten så dränks ändå upplevelsen av allt runtomkring. Synd.

Nåväl, en väldigt underhållande semifinal mellan en brasilian och en belgare. Matchen har allt vad man kan önska sig, rätt man vinner, till slut. Snart tänker jag kommer det magiska ögonblicket, jag skall få se en Svensk (Robert Söderling) spela semifinal och vinna (han har så gott som redan vunnit finalen).

Döm om min förvåning och besvikelse (inte på Robert) när man låter meddela att matchen är inställd(han har något fel på sin tennisarm), what the F-ck! Jag som stannat i stockholm bara för att få se en svensk spela i kungliga tennishallen, snacka om att vara blåst på konfekten.

Ett intressant inslag var dock Björn Hellberg som berättade historier kring Stockholm Open, han är en levande minnesbank.

Med slokad hållning och tunga ben tar jag mig hem för att tillbringa en lördagkväll i en lägenhet ensam, då det inte går några flyg från Stckholm på Lördagar.

Tur att man har dansbanskampen att slå ihjäl tiden med..... ha ha ha

  • Comments(0)//blogg.nilsthulin.com/#post7