Thulogg

Thulogg

Kapten Theolins Sägner

ProsaPosted by Nils Thulin 2011-09-06 19:38:25

Inspirerad av min Far, som var en notrisk sjö-romantiker, ägde aldrig en båt och som aldrig kom längre än till skepparexamen, vid sidan av sin säljkarriär.

(dikt eller verklighet, vem vet)

Resan Börjar - Värnplikten

Det var en mörk och regnig Septemberdag, tåget hade stannat på Karlskrona Station, ut kliver en förundrad kille som skall göra sin värnplikt i Kungliga Svenska Flottan, en person som egentligen inte alls var särskilt förtjust i vatten, men som hade en far som var sjö-romantiker och som genom telefonsamtal och brev till värnpliktsverket hade sett till att hans son minsann skulle in i flottan.

Vart har jag hamnat, tänkte den unge Theolin när han steg av tåget på stationen. Han hade aldrig hört talas om Blekinge och ännu mindre Karlskrona.

Den första natten vart den unge herrn inkvarterad i Bataljon af Sparre, ensam, övergiven och smått förskräckt över sin otrygga situation.

Sergeant Läsp var den som fick ansvar över gruppen som Theolin tillhörde, en cigarettrökande sävlig skåning som uppvisade ett tvivelaktigt engagemang för den grupp han skulle utbilda.

Det största intryck från den tiden var förmodligen den vapengalne och ständigt reglementsvidrigt klädd i grönt person, sergant hammarjärn, vars enda livsuppgift var att imponera på nyinryckta med hjälp av en bullrig röst och en pistol färst i midjebältet, han var också vår vapeninstruktör, han formligen njöt av varje sekund han fick briljera över hanterandet av sina vapen i kombination med en hel bunt av rövarhistorier från länder i Afrika, där han påstod sig varit delaktig i både det ena och det andra, hur som helst det fångade i alla fall dessa ynglingar uppmärksamhet.

Samma person kommenderade en morgon ut samtliga nyinryckta på kaserngården, innan frukost, på ett led linje med ordern att nu skulle det faenimig letas fimpar på kaserngården, “ordNong”!

Efter grundutbildningen kommenderades Theolin till tjänstgöring som motormekaniker på Vedettbåten Tjurkö, en gammal minsvepare som numera användes till utbildning i navigation för kadetter, saken var den att maskinerna, som förr var stora och tunga, hade bytts ut till små lastbilsmotorer, vilket gjorde att fartyget flöt ovanpå vattnet likt en kork.

Herregud vad sjö-sjuk Theolin var under värnplikten, varenda dag vi var till sjöss med blåst över 3 sekundmeter så var det dags att tömma maginnehållet i östersjön. Unge Theolin önskade många gånger sig själv bort från detta tortyrredskap, men bet ihop, spydde, fixade med sina göromål och såg till att sköta tilldelade uppgifter.

Det första manskapet som Theolin träffade var killar som ingick i den s.k. underhållsbesättningen, killar som såg till att båten var varm och städad tills den ordinarie besättningen kom, men för att maskinisterna i den ordinarie besättningen skulle vara bekanta med den tekniska utrustningen så kom följaktligen Theolin innan.

Underhållsbesättningen bestod av killar som för all del kunde klä på sig själva men som i övrigt saknade det som det ordinarie manskapet saknade, det var spritorgier och haschrökande i manskapsmässen och det första Theolin vaknade till under den perioden, var att hans sänggranne tände sin pipa med borkum riff med förevändningen, att utan ett gott stop pipa gick inte att vakna.

En annan gång hade det gamla manskapet varit på galej varpå en av killarna missade lejdaren (trappan som var 1,5 m) med ett enda steg, slog sig halvt fördärvad men sade, efter att ha rest sig, - ”tur att min koskenkorva inte gick sönder i fallet”.

Det var skönt när dessa unga herrar mönstrade av och den ”riktiga” besättningen kom.

Tidigt en dag, till sjöss så var det något fel med spilloljetanken, Theolin beordrades att undersöka saken, när man luckan till tanken var bortplockad, så halkade Theolin pga. sjögången och skrapade upp skinnet på sitt skenben. En vecka senare så hade han fått stafylokocker, med var-liknande blåsor som täckte i stort sett hela kroppen. Det var föga nöjsamt att tvätta kroppen i klorhexidin tre gånger om dagen.

Det var väl egentligen ingen karriärbefattning för de officerare och underbefäl att tjänstgöra på HMS Tjurkö, Divisionschefen var en person som efter en middag ALLTID somnade och som vi fick hjälpa ner i bingen(läs sängen).

Ansvarig för navigation var Löjtnant Ischias, som hade en svart bok med namn på damer i alla hamnar vi besökte, det fanns alltid ett sällskap som väntade på Löjtnant Ischias när vi förtöjde i någon civil hamn, han var förmodligen den trevligaste av befälen ombord så vi översåg hans böjelser för medlemmarna i hans “bokklubb”.

Som sagt var denna period 1981, när ubåts-hysterin började att ta fart, en dag så ingick vi ett beredskapsförband och just den dagen gick ”ubåtslarmet”, vi skulle ut och jaga ubåt med en sonar som var sen 1800-kallt och sämre än den som vanliga fiskare hade. Hur som helst officerarna tyckte att dem fick ett antal misstänkta ubåtsekon under den ”jakten”, de värnpliktiga stod beredda att för hand rulla ut sjunkbomber från akterdäck, ifall det var ett konstaterat eko. Tur att vi inte slängde i några sjunkbomber, det hade varit som att kasta bollar på burkar, från 100m och tro att man träffar.

Året gick och mot slutet av värnplikten så fick Theolin för sig att söka vidare som Officer och kadettskolan, men hans närmaste befäl, 1:e maskinist Knopp, påpekade att unge herr Theolin inte var “rätta virket”, men hur det nu var, så tyckte maskintjänstchefen det, varför Herr Theolin vart kallad till sjökrigsskolan för uttagningsprover till Officersskolan.

Theolin prövades på sjökrigsskolans antagningsnämnd både mentalt och fysiskt och det hela slutade med ett samtal inför uttagningsrådet, som bestod av en psykolog, en amiral och några andra personer som fyllde ut ett gigantiskt ekbord framför en ensam stol där unge herr Theolin satt.

Efter 15 minuters utfrågning kom således den sista frågan, och där undrade man varför herr T skulle vara bra för den Svenska Flottan, svaret var lika förvånande för uttagningsrådet som för Theolin;

- Jag tycker det är kul att åka vattenskidor, svarade Herr T!

En vecka senare kom det ett brev till Theolin som sade att han antagits som aspirant till Officershögskolan i Karlskrona.

  • Comments(0)//blogg.nilsthulin.com/#post32