Thulogg

Thulogg

Lån don

ResaPosted by Nils Thulin 2010-08-12 19:26:41

Reading – norr om London

Jag befinner mig på ett huvudkontor i hjärtat av IT-företagsområdet, det är fullt med oansenliga och riktigt fula kontorsbyggnader men som för en anställd lokalt säkert ter sig trendigt.

Rummet jag sitter i är ett tillfälligt arbetsrum för personer utan kontor, det är sterilt, taskigt målat och med en undermålig internetkoppling. Jag får en känsla av att standarden i Storbritannien är inte vad den varit, jag saknar mahogny-möblerna, björnfällarna och mässingsprylarna, som jag jag såg för många år sedan, numera är det kalt, trist och tråkigt. Rummet är 4 gånger 10 meter och här inne sitter det 15 personer, trångbott. Alla hammrar på sina datorer utan att låta sig störas av varandra, sorgligt. Beskrivningen av personerna är att ingen av dessa personer sett solen i år (har förmodligen inte haft ledigt alls i sommar), då den utmärkande kritvita engelska huden är klart framhävd, med en lätt rödblossig nyans i ansiktet, som förmodligen beror på den stress dem utsätter sig för.

Hittar ingen kaffemaskin så jag går in i marketenteriet (eller vad det heter) för att köpa mig en kaffe, innan jag hällt upp en kopp frågar jag pliktskyldigast om jag kan ta det på kreditkortet (har inga pund med mig), men det går inte alls, så jag lämnar utan en kopp kaffe, lika bra är det då engelsmännen inte är kapabla till att tillaga denna dryck.

Tänker på vad taxichauffören sa igår, ”jobbar du där, woaw”. Förmodligen anses det väl fint att jobba i dessa omuntra lokaler, fast det begriper inte jag.

Idag blir jag bjuden på Lunch och om jag gissat rätt blir det dubbla ljusa bröd med något kladd emellan som är skurna på diagonalen, som svensk så känns de som en lätt bris i en annars stormdrabbad skandinavisk mage. Jag får helt enkelt ta mig en dubbel whopper på flygplatsen ikväll.

Fick en kaffe vid 3, lika ljust som teét engelsmännen dricker.

Jag vet, jag låter negativ men allt med London och omnejd är rätt deprimerande, såvida man inte slår klackarna i taket och bor i city, då kan det vara riktigt roligt.

Nu är jag på flygplatsen, jag hade rätt, det blev dom statans stomimackorna med ävja på till lunch, så otippat.

Hur som helst, mina kollegor poängterade att det är bäst att jag åker i tid, annars missar jag flyget, varför då svarar jag det är bara 4 mil. Det är alltid trafikolyckor på M4, som vägen heter och mycket riktigt, tacksam över att jag åkte 2 timmar innan flygets avgång så blev vi sittande i 45 minuter pga av en trafikolycka, mer regel än undantag alltså.

Det blev ingen hamburgare på flygplatsen men väl tomatsoppa som SAS så frikostigt bjuder på, skämt åsido så är alla SAS-longer en skänk från ovan, där kan man sitta å jobba vid datorn, få mat, läsa en tidning, känns lite lyxigt men jag är i alla fall tacksam.

Man undrar blott hur mötet var idag, det gick jättebra, man upplevs som exotisk och har man bara lite konkreta förslag att komma med så gör ju inte det saken sämre.

Mot Sverige Morske Män eller blygsamma skandinaver ....

  • Comments(0)//blogg.nilsthulin.com/#post25